Cordoba moskéns historia | Detaljerad tidslinje & konstruktion

Efter den visigotiska invasionen år 572 byggdes en kyrka tillägnad San Vicente i Cordoba. Efter den moriska erövringen 711 delades dock kyrkan upp mellan kristna och muslimer för tillbedjan. År 784 beordrade emir Abd al-Rahman att kyrkan skulle rivas för att ge plats åt byggandet av den stora moskén i Cordoba. Detta markerade början på ett monumentalt projekt som sträckte sig över 200 år.

På 800-talet påbörjades byggandet av moskén i Cordoba under Abderraman I, den förste umayyadiske kalifen i Cordoba, år 785. Moskén bestod ursprungligen av elva skepp i nord-sydlig riktning med romerska och visigotiska pelare och kapitäl. Framför allt avvek dess riktning mot söder från den ortodoxa riktningen mot Mecka, sannolikt på grund av geografiska begränsningar. Denna tidiga konstruktion etablerade nyckelfunktioner som hästskobågar och omväxlande sten- och tegelmurverk och lade grunden för den islamiska arkitektoniska identiteten.

Under emir Abd al-Rahman och de efterföljande umayyadiska härskarna tog den stora moskén i Cordoba form. Moskén hade en storslagen hypostylehall med en central gård, fontän och apelsinlund. Det genomgick flera utvidgningar. Den första expansionen genomfördes av Abd ar-Rahman II mellan 833 och 848. Abd ar-Rahman III fortsatte att bygga ut den norra sidan mellan 951 och 952. Al-Hakam II byggde ut den södra sidan år 961 och slutligen byggde Al-Mansur ut den östra sidan mellan 987 och 988. Den sista utbyggnaden under det muslimska styret skedde under Al-Mansur som förlängde moskén i sidled mot öster och utvidgade både innergården och bönehallen.

Cordoba återerövrades av de kristna år 1236. Moskén omvandlades återigen till en kyrka, även om moskén aldrig revs. Under århundradenas lopp har olika ändringar och tillägg gjorts på byggnaden. Privata beskyddare byggde flera kapell runt byggnadens inre, med San Felipe och Santiagos kapell som det tidigast dokumenterade kapellet, byggt 1258. Under de följande århundradena tillkom ytterligare kapell som Villaviciosa och Kungliga kapellet, tillsammans med betydande modifieringar som att ersätta moskébågar med gotiska bågar i slutet av 1400-talet.

På 1500-talet gjordes betydande förändringar av moskén med byggandet av ett renässanskatedralskepp och transept, trots motstånd från stadsfullmäktige. Detta projekt, som initierades av biskop Alonso de Manrique och senare övervakades av arkitekterna Hernan Ruiz I, Hernan Ruiz II och Juan de Ochoa, ledde till att gotiska och manieristiska element införlivades i moskéns struktur. Dessutom byggdes ett klocktorn i renässansstil runt den tidigare minareten, efter skador från en storm 1589.

Under 1800- och 1900-talen genomfördes omfattande restaureringsarbeten för att bevara och förbättra moskéns och katedralens arkitektoniska integritet. Restaureringsprojekt, såsom restaureringen av den ursprungliga mihrab 1816 och klocktornet 1991, som slutfördes 2014, syftade till att bibehålla platsens historiska betydelse. År 1984 utsågs moskén-katedralen till UNESCO:s världsarvslista, som ett erkännande av dess kulturella och arkitektoniska betydelse. Tvärskeppet och koret i renässanskatedralen restaurerades mellan 2006 och 2009, vilket visar på ett pågående engagemang för att bevara platsens kulturarv. Dessa restaureringsinitiativ återspeglar bredare bevarandeinsatser i Spanien som syftar till att skydda strukturer från den islamiska eran.